Spår - vad är det?

Jag det kan man undra! Glad i hågen la jag spår på vägen hem från stan idag. Jag la i en skog som jag visste är ganska sval o skön för det var ju ganska varmt. Inga konstigheter egentligen! Några vinklar, pinne med snöre i början osv. Det var ganska upptrampat där påsläppet var, kunde misstänka kantarellplockare som varit där o parkerat bilen, men det brukar ju inte vara några problem. Jag släpper på och det går ca 20 m sen vinkel till höger. Hon går över vinkeln något men fångar upp det igen, fångar pinne i snöre i vinden och tar den. Sen... jag hade ju inte riktigt koll på hur jag hade gått mer än de första 10 metrarna efter pinnen, men hon började genast kolla annat och gav sig iväg till höger o vänster. Jag stod kvar o höll igen, men så fick jag ju följa med där jag trodde det gick, till slut markerade hon nåt och då flög en fågel upp som låg o tryckte och då sa jag till på skarpen och tog tillbaka henne till där jag visste. Men hon fäste inte så då selade jag av. Hon hade vilt i näsan ända ut i öronfjunen!

Ja, ja, jag strövar väl tillbaka och så plockar jag in slutet för det visste jag ju var jag hade lagt det. Men då plötsligt började jag fundera lite på var vi faktiskt var nånstans. Jag. Går. ALDRIG. Vilse. Men det gjorde jag visst...Det går lite gamla skogsstigar, men de böjer liksom plötsligt av. "Gå till bilen!" sa jag till Poppan. "Apselut!" sa hon o sen bar det iväg. Jag började fundera lite och konstaterade att det hördes mindre och mindre från vägen så då fick jag slå på GPS:en och mycket riktigt. Vi gick vinkelrätt - hemåt! Inte till bilen. Vi vinglade tillbaka i i alla fall, tänkte att slutpinnen har jag ju koll på.  Men då minsann tog hon upp spåret i slutet och vindade in pinnen och snodde den trots att jag galopperade efter henne. Pust. Nu jäklar tänkte jag. Då band jag upp henne i ett träd (har aldrig gjort det innan...) Sen gick jag iväg o la en pinne. Jag gick vinkelrätt bort från där slutet hade legat. Kom tillbaka till henne och hon satt så fint så. Sen släppte jag på henne. Vad gör hon då - jo drar mot där slutet låg och bilen och där jag kom tillbaka. Nej nu får jag byta strategi. In med henne i bilen och vandrade iväg o la ett spår som jag tydligt snitslade och det fick hon ta sen. Då gick det bra. Ja jisses! Drullade ikull gjorde jag med och tappade mobilen o kära nån.

Nu är jag nyduschad och ska in på Popquiz på Harrys med några kompisar. Blir hämtad o lämnad. Gött! Igår var jag hos kompisar i Lekeryd. Tog min elcykel dit, käkade gott grillat, men kanske inte så mycket. Trampade hemåt vid 23-tiden och när jag började närma mig Tenhult så började jag känna mig hungrig! Konstigt tänkte jag, men mer hungrig blev jag och sen helt matt! Kom till slut hem, genomsvett och helt färdig! Värsta blodsockerfallet! Jag hade ätit lite i underkant innan på dan, inte så mycket på kvällen och alkohol sänker blodsockret. Jag hade väl druckit 2 glas vin. Jisses innan jag fick i mig nåt. Mådde verkligen pyton! Känns tryggt att få skjuts ikväll! ;-) Det är ju inte att man inte tar i bara för att man cyklar på en elcykel! Man försöker ju hela tiden cykla ännu fortare! och då går det ju fortare faktiskt.

Poppan är glad bara hon får ett bad...

Tjo!