Ja tiden går fort när man har roligt! Snart är det september. Haft en hektisk vecka, både med jobb o annat. Avverkade bio i onsdags, den nya Colin Nutley, Medicinen. Den var väl rätt ok. Fick fribiljetter innan premiären. Poppy o jag har mest varit ute i skogen, träningstävling i måndags i Bankeryd dock med gänget. Jag var sist ut o när jag skulle kliva på så kom ett helt gäng o la ut träningsmattor o satte på musik o sen körde värsta träningspasset igång! Vi gjorde stora ögon jag o Poppy... mest jag tror jag. Hon är ju egentligen inte så störd av sånt precis, mer av om det hade varit andra hundar som varit där. Vi fokuserade på tystnad o att hon skulle vara med mig hela tiden, o det var hon! Gick riktigt bra faktiskt. Sen körde vi inte direkt igenom nåt lydnadsprogram, men lite andra övningar bidde de. Det var kul! Lite miljöträning bidde de innan å då skötte hon sig fint.
Nu är det helt underbart här ute i Grenåsa, å jisses vad svamp det finns!!! Jag plockar o plockar... kan inte ta hand om allt, idag gav jag detta till min ena bror...
Såg första trattkantarellerna!
Jag älskar hösten! Hög o klar luft o ljuvligt i skogen! Min hälsporre har dock inte blivit bättre, kan inte springa o har fortfarande ont... resulterar i att jag inte tränar alls, typ. Ska ta tag i det igen. Sjukgymnasten ringde igår men jag missade det samtalet, ska ringa henne i veckan. Det ska ha gått 3 månader innan man kan få stötvågsbehandling säger hon, medans min kompis fick stötvågsbehandling direkt o har börjat springa igen... Men nu har det gått 3 månader så nu kanske jag kan få behandling om det nu gäller.
Idag har det varit en riktigt slappardag! Kollat på VM fälttävlan o följt SM i bruks på nätet. 14 stycken som brutit rapporten, det har mej veterligen inte hänt tidigare. Nu är det bara 4 kvar till lydnaden imorgon. Snopet! VM i fälttävlan var väl bitvis dramatiskt, några rejäla ikullridningar, men alla verkar dock ha varit ok, utan en häst som dog när det kommit i mål... men det verkade fräsch när den gick i mål å senare segnade den ner så det kan ju varit nåt oupptäckt hjärtfel eller ett aneurysm eller liknande. De är ju i grunden ganska välkollade de där hästarna!
En ledig dag till sen blir det jobb 4 dar i rad!
Tjo!
H
Ja när väl regnet kommer då vet man ju inte riktigt om det var det man ville ha... Men det är hög mysfaktor just nu, kan jag säga. Har tränat hund i 3,5 timme i konstant regn med Lisette o Sussi o jag kan säga att det hade inte blivit av om vi inte hade bestämt det! Soffan riktigt skrek på mej "KOM O SÄTT DEJ HÄÄÄÄÄR!" Jag bara pluggade igen öronen o drog... ;-) Kom hem från Kärleken i Oskarshamn i em så det var bara till o packa upp, slänga i sig lite käk o dra. Poppy hade inte gjort så mycket idag så det var bra med träning. Spår, upplet o lydnad. Poppy hade ett fint upplet, fantastiskt spår o en hyfsad lydnad. Lite övertänd på lydnaden, hur hon nu kan vara det efter både spår å upplet... Men jag tror att jag lyckades belöna när hon var samlad så det kändes ok. Avslutade med en plats. Jag körde lite tävlingsträning i torsdags med henne i Forserum. Bland annat en plats på håll. En av hundarna drog iväg i galopp o jag hade Poppy liggandes i koppel, kanske 70 m därifrån, men det räckte ju för att hon åxå skulle dra iväg som en projektil. Tack o lov för koppel kan jag säga. Men jag tror att det resulterade i att hon var lite pipig idag när jag la med Ylle. Får köra lite plats själv nu o sen köra med trygg hund igen men att man då tränat lite lydnad tillsammans på planen innan.
Imon blir det jobb igen, kollegan är äntligen tillbaks, ska bli trevligt! Inte så kul att jobba själv i 4 veckor... Jobbet i sej är ju inga problem, men det blir lite ensamt även om gänget på Gästhemmet är mina arbetskamrater så delar vi inte riktigt samma vardag eftersom jag är ute o far.
Angående dödsolyckan jag var med om förra helgen så var det en polsk kille, han hade ett barn på 7 år, vet inte om han var bosatt i Sverige eller bara här tillfälligt. Har fått reda på det via "bekantas bekanta".
Premiäreldar i kakelugnen för det här halvåret. Mysigt! Tror jag är rätt välförsedd med ved nu, har fått hem 7 kubik tror jag det blev.
Det här är en nästan sensationsaktig bild... Poppy har självmant kommit upp på sin filt i soffan jämte mej, suttit en stund jämte mig o blivit lite klappad o sen till slut lagt sig ner... det händer väl en gång på 1000... Det här med o koppla av. Hon kanske åxå blir vuxen nån gång!
Nähä, nu blir det bingen o bok!
Natti!
H
Ja livet går vidare. Funderade igår o idag på morgonen vad mannen som avled hade för anhöriga. Läste lite artiklar på nätet om olyckan. Han var född -85 och var från Skåne. vaggeryd.nu skrev att det inte var några vittnen, men jag kände ju lite att jo, det var det ju! Han som kom först från räddningstjänsten, han ville ju bara att vi skulle åka/gå/cykla därifrån o tog ju inga uppgifter. Inte polisen jag åkte fram till heller o jag berättade ju för båda att jag var i skogen när det hände.
Jag pratade med Anders, läkaren på jobbet, berättade vad som hänt och han blev väldigt förvånad att de inte tog några uppgifter. Jag känner väl framförallt för anhörigas skull. Det stod att hans anhöriga var underrättade på söndag eftermiddag, så anhöriga hade han ju. Jag hade nog velat veta hur det gick till om jag var anhörig, som i det här fallet att han körde väldigt fort o det som hör till. Hur han låg o att min bedömning var att han inte levde när jag kom fram till honom osv. Anders tyckte i alla fall att jag skulle ringa polisen om jag kände att jag orkade, o det är gör jag ju, inga problem så. Fick tag i nån i Jönköping som skulle lämna mitt namn o tel nr till utredaren som satt i Värnamo. Han ringde upp sen. Jag satt i bilen på väg från Gränna, dvs dålig mottagning så vi bestämde att vi skulle höras imon istället från en fast linje. Ska tillägga att både polisen i Jönköping o han i Värnamo var väldigt tydliga med att det var "jätte, jätte, jätte viktigt o värdefullt att jag hörde av mig"... Men lite konstigt var det allt.
Nu blir det hopp i säng här. Ska cykla imon tänkte jag. Var vansinnigt trött i em när jag kom hem här, slumrade en stund i fåtöljen efter att ha gått en långsväng med Poppan. Men imon blir det upp tidigt igen. Slutar tidigt å andra sidan, 14,30 vilket alltid är skönt, de dagar det går att gå hem så tidigt ska jag väl tillägga.
Tog en bild på håll från olyckan...
Det var lite folk där! Nog om det.
Natti!
Ja usch ja! Bevittnade en dödsolycka med bil på håll idag. Tar det från början. Jag var spårläggare idag när Attila skulle ha sin elitspårtävling. Jag skulle gå spår nr 1 o reservspåret. Om reserven inte behövde nyttjas så kunde jag gå det med Poppan. Så blev det. Spåret gick delvis längs vägen mellan Vaggeryd o Hok å gick några 100 meter längs med vägen, kanske 20 m in från cykelbanan som gick längs med vägen. Poppan spårade på bra, vi gick längs vägen o sen vinklade av in mot skogen igen å spårade på. Vid 4:e pinnen tror jag det var så hör jag ett fordon kommer med en himla fart ute på vägen. Jag tittar bort mot vägen mellan träden o plötsligt smäller det till och jag ser hur det far upp grus o även bildelar. Jag trodde först att det måste vara en lastbil som kört i diket, men det gick så himla fort.
Poppy hade precis tagit en pinne å hon blev jätteskärrad. Jag slet fram bollen o kopplade loss henne å försökte att inte göra så stor affär av det. Ungefär samtidigt kom jag på att jag är ju sjuksköterska o det kan ju va nån som skadat sig!? Jag tänkte liksom inte den tanken först alls! Det var så osannolikt att en bil skulle köra av vägen där, jag var helt inne på att en lastbil hade vält i diket. Jag konstaterade att jag hade nära till bilen så jag tog mig dit, in med Poppan så åkte vi iväg. Jag var nog på plats ca 5 min efter det hänt o det stod redan ett par som kom med Mc o en gubbe på cykel. Ingen hade ringt 112.
Bilen var helt demolerad o stod inne i skogen, men det syntes inte till någon förare. Rutan i förardörren var krossad. Det syntes bromsspår ute på vägen o massor med jord, grus o glassplitter. Bilen måste ha snurrat några varv å det var nog det jag såg mellan träden. Jag ringde 112 (det tog en stund innan jag kom fram kan jag säga) å berättade att det var en bilolycka men vi ser ingen förare. Under tiden så kom det ytterligare ett par personer, bl a en kvinna som hade gått på cykelvägen då bilen hade kört om henne ute på vägen i en väldig fart. Plötsligt sa Mc-killen att han hittat honom. Jag langade över telefonen till kvinnan som hade gått för jag väntade på att bli kopplad till ambulansen. Jag sa att jag var sjuksköterska så jag gick fram till mannen. Han låg in under en gran, ganska mycket på vänster sidan o armarna utsträckta framför sig. Han var väldigt blodig på nedre delen av huvudet o jag kände ingen puls på halsen. Han hade ganska mycket blod i munnen å det bubblade inte som det skulle gjort om han andades. Jag såg kroppsvävnad som låg under honom o vid sidan av kinden. Jag valde att inte lägga honom på rygg o undersöka mer... Jag kom tydligt åt halspulsådern o det var verkligen ingen puls. Huvudet låg framåt i en onaturlig vinkel. Byxorna hade kasat av honom nästan helt. Jag lade honom lite till rätta, kände etiskt rätt att göra så, la hans skor som låg i riset under hans huvudet, drog av mysbyxorna från benet där de fortfarande satt på o la över honom istället. Efter en stund så kom en kille från räddningstjänsten. Jag sa att min bedömning var att han var avliden o han konstaterade väl det åxå på lite håll å sen tyckte han att vi skulle åka så det gjorde vi. Kändes lite konstigt faktiskt. På nåt sätt undrar man ju, vem var han? Han måste varit drogpåverkad, man kör inte så fort annars. Det var en kraftig kurva innan. Men det är ju bara å släppa o åka. Jag åkte faktiskt tillbaka till spåret o gick in där i skogen igen för att se att inte Poppy skulle vara påverkad å det var hon inte.
Nu efteråt kommer alla "tänk om" funderingarna. Jag körde på den vägen 20 min innan. Jag gick 10-20 m från där han låg bara 5-10 min innan. Det var ju ingen fara för att jag å Poppy skulle fått bilen över oss, men tänk vad rädd hon hade blivit!!! Å jag med. Mc-föraren med passagerare, cyklisten å hon som gick, tänk om de hade kommit vid den platsen bara några minuter senare!!! Livet är skört är väl summan av den kardemumman o det kvittar ju hur duktig å skötsam man är t ex i trafiken om inte alla andra är det...
Jag förutsätter att han måste varit drogpåverkad o det gör mig faktiskt förbannad. Det är nog det som gör att jag inte är ledsen. Tänk vad många såna olyckor som faktiskt händer i onödan, på ett ögonblick. Fy tusan. Jag är glad att det inte hände mer, varken med mej eller nån annan.
Till slut så kom ju hela gänget o två ambulanser o hundar o hej å hå. Jag åkte dit o sa att jag hade gått precis innanför i skogen (ifall de letade efter nån passagare...) ifall hundarna skulle spåra på mitt spår, men han verkade måttligt intresserad av att veta det. De blir väl luttrade kanske. Jag hoppas verkligen inte jag blir det i mitt jobb, då är det dags o sluta.
Ja, ja. Getingsticket då da... Jo, igår var jag o Lisette å spårade hemma hos mej. Jag hade lagt ett spår åt henne o ett åt Poppan. Poppy hade gått Sussis elitspår i fredagskväll o hon gick så himla bra! Upptag o hela kittet o alla pinnar o spets. Jättekul. Sen var hon rätt lugn på kvällen. Nu hade jag lagt ett långt spår till, kanske 1000 m o hon spårade skitbra igen - men - vid 3;e eller 4; apporten så kände jag nåt som stack till på armbågen. "En geting!" sa Lisette samtidigt som jag smackade till den. "Getingar!" sa Lisette igen å då sprang ja. Då kände jag att det stack till på ankeln åxå, då sprang jag ännu fortare, samtidigt som jag belönade Poppy för pinnen - puh! Tusan vad ont det gjorde! Men det var bara å bita ihop. Blev nog lite rädd med... har inte blivit getingstungen sen jag var kanske 12 år eller nåt. Visste ju liksom inte riktigt om jag var allergisk eller inte. Kompisen Maria höll ju på att dö av ett getingstick å fick åka ambulanshelikopter till Uppsala akademiska. Tack o lov hade nån en adrenalinspruta, annars hade hon inte klarat sig. Men nu vet jag ju i alla fall att jag inte är allergisk mot getingstick! Poppan var cool o fixade spår o apporter galant trots en lite stimmig matte... Men en flygande bil som landade blev lite för svårt...
Har kört lydnad på morgonen innan idag plus upplet. Hon har lite svårt att ta metallföremål, kanske för att jag nästan aldrig kör på metall... ;-/ Får jobba lite på det.
Veckan i övrigt har varit ganska lugn.Var hos Jessica Mann i onsdags o det var faktiskt jättebra! Hon kör ganska likt Siv Svendsen å det passar mej ypperligt. Vi jobbade egentligen bara med att lägga Poppy "rätt" i sinnesstämning o inget med momenten. Hon är ju väldigt duktig på detaljerna. Det är helheten som är svår att få ihop eftersom hon laddar på då. Vi ska återkomma dit. Poppy känns i övrigt rätt ok nu, inte så där het o pipig. Hoppas att det håller sig så nu i o med steriliseringen.
Nu i veckan blir det jobb igen förstås. Tror jag kan vara lite ledig på onsdag o åka upp till en kompis i Linköping som precis flyttat dit. Får se hur mycket det är på jobbet.
Nu ska jag göra äppelkaka, får lite kompisar på besök här om en stund. Det är lite märkligt det här, hur livet går vidare trots att det liksom tar slut för andra...
Var rädda om varandra i lev i nuet! Klyschor men det stämmer faktiskt...
H
Vilken sommar det har varit! Vädret tänker jag på främst då... Så varmt o soligt, helt makalöst. Men idag tar det nästan priset. Otroligt varmt o fuktigt. Har varit ute på fm o rensat på tomten o grejat. Älsklingen är här så han har hjälpt mig med röjsåg o trimmat o grejat. Har öppnat upp en liten berså som är omgiven av syrener o det låg visst plattor i botten. Ska bara försöka hitta en bänk så man kan sitta där. Jättefint!
Jag o Sussi har bokat resa till New York nu! Vi åker i oktober. Anneli kan ha hundarna o det är det viktigaste. Måste kännas tryggt när vi åker. Vi åker en onsdag o kommer hem på måndagen tror jag det var. Ska bli spännande! Läser på lite, det finns ju en del å se om man säger så...
Vad gäller hundträningen så har det väl blivit lite sporadiskt i värmen. Poppy accepterar den bättre än jag... I em har jag varit inne hela tiden för där är det svalt... Men vi har lagt lite spår o kör på promenaderna. I måndags var vi uppe på klubben o tränade lite. Poppy var först helflurrig o okoncentrerad men som tur är var Lisette o Sussi med o styrde upp det hela lite. Poppy är ju gärna kommisarie över allt o alla o har ju ett behov av att nosa av hela planen o ha koll, men vi hittade en lösning som kändes ganska bra. Ska jobba vidare där så får vi se. Det som var särskilt roligt var att vi la en plats med Ylle o Martins Meya o Poppy låg hur lugnt som helst! Det känns lite som en seger faktiskt... Naturligtvis med framtida beräknade bakslag med nya o andra hundar, men det känns hoppfullt. Det gäller att ha nageln i ögat på det där monstret. Har haft en dust med klotången idag igen o det är ju inte så poppis, men det går!
Imon blir det jobb en vecka till. Har det rätt ok, en del farande förstås. Ska upp till klubben på tisdag tänkte jag o träna o onsdag ska vi till Jessika i Bottnaryd för första gången. Ska bli kul. Hon kör ju mycket för Siv Svendsen o henne gillar jag skarpt.
Ikväll ska jag träffa Sussi o Gunnar o fixa med spåren till Attillas spårtävling nästa helg. Jag ska gå två spår. Vi ska snitsla ett o jag tänkte att Poppy ska få gå ett. Ska bli kul o se hur hon fixar ett elitspår. En plats hoppas jag få till åxå.
Härliga färger!
