Äntligen semester!

Så himla skönt! Poppy är mer än nöjd, Husse o matte på heltid. Vi började måndagen med att åka till Sandra på Fysiocanis och en genomgång med massage och träningstips. Hon är så gott som återställd i sin tå nu vilket är väldigt skönt, men jag ska vänta 3 veckor till innan jag börjar köra agility igen. Har varit hos Monika idag på Rapports kennel och tränat. En timme repetition och vidareutveckling av det vi tidigare gjort var välbehövligt. Har i veckan återgått till att stötta upp med gottar när hon sköter sig fint, enstaka då och då, men alltid efter klappbelöning. Innan har hon gått in i "tjat-mode" efter godisbelöning (eller boll) och ska ha igen och igen och blir sen frustrerad. Men nu accepterar hon det bättre.

Det var väldigt bra när vi skulle börja idag så var det en karl med en hund på planen som skulle precis gå och Poppy har ju mycket synpunkter på andra hundar. Hopplöst att gå med henne i koppel och möta en annan hund. Hon accepterar att gå bredvid mej, men hon ballar lätt ur och ska dra iväg och nosa och hålla på. Om ho bär sig åt så har jag markerat och sagt till henne och ibland markerat i kopplet lite raskt. Men nu fick jag tips att "hala in henne" och hålla henne lätt i halskragen och prata med henne om vad jag tycker att hon bär sig åt. Mer förmanande än argt, och det funkade kanon! Hon bara köpte det!

När jag körde sen så kunde jag använda det lite lätt när hon maskade sig in för att sätta sig fot. Eftersom jag inte kunnat förstärka det så har vi hamnat i att jag säger fot och hon går på sin höjd in och ställer sig bredvid mej, eller kanske sätter sig men väldigt snett. Likaså i halterna så har hon inte satt sig. Men nu så pratade jag bara lite med henne och då skötte hon sig exemplariskt sen! Det är ju naturligtvis inte hela lösningen, men ett verktyg och en bit på väg.

Krypet gick klart bättre än sist. Vi behövde inte alls diskutera att hon skulle krypa, hon gjorde det, men under tjut och protest emellanåt och inte särskilt snyggt tekniskt, men hon gjorde det. Så vi kämpar på. Efter en timme var hon ganska mör. Började även jobba med mina starter i ff, jag är lite för snabb. Jag ska starta lite lugnare och då kanske hon blir tystare. Det är egentligen bara i starterna hon ljudar nu. Vi gjorde några sådana halter och starter, men vi behövde pausa och bara gå rakt fram och jag är förvånad över hur mycket hon orkar hänga med och hålla i i fria följet. Det var ju en väldigt stor del av den timmen som hon faktiskt var i fritt följ. Så vi kämpar på.

Imon ska vi ha kompisar på middag. Har haft beslutsångest om mat, men nu har jag bestämt mig. Så imorgon blir det städ och handling som gäller. Sambon håller på med staketet och gräver ner dränering men börjar bli färdig nu. Så skönt. Det känns ju dumt att jag fördjupar mig i mina böcker och latar mig o leker med hunden när han kämpar där ute. Det har inte riktigt varit grejer som jag kunnat hjälpa till med. Men fint blir det! Jag får väl måla sen... Skönt att kunna ha Poppy lös i trädgården. Det är inte helt komplett staketet, men helt stängt mot framsidan och vägen.

Här ser man staketet! Å Poppy som tycker husse är tråkig som bara jobbar... Men vi ser ljuset i tunneln!

Nu ska vi ta kväll här.

Tjo!
H

Kämpa, kämpa!

Fy va tungt det är att stiga upp på morgonen nu! Jag o sambon tummar på tiden... Jag cyklar varje dag nu men jag hinner i tid. Igår arbetade jag över 45 min så idag gick jag hem lite tidigare istället. 2 arbetsdagar kvar innan SEMESTER! Ska bli skönt.

Igår cyklade jag till Yogan efter jobbet och sedan cyklade jag hem. Jösses vad jobbiga vissa delar av yogan är! Men samtidigt så nyttiga. Jag känner det i hela kroppen verkligen. Så genomsvett och muskler som skakar och jag kan vara helt slut under passet, så skönt som det sen är efteråt finns det ingen träning som slår tror jag. Å inte den minsta träningsvärk, men det är väl att det ingår så mycket rörlighetsträning i kombination med styrkan.

Poppan fick ett pass i trädgården när jag kom hem. Jag har helt slutat att ge godis eller boll, bara fysiskt beröm och hon är väl måttligt road och jag har tappat i tempo i t ex ff. Men det får väl landa där så får jag väl chocka henne med en torr frolic eller något så är hon väl på banan igen. Lade ner henne till ett kryp och det var faktiskt bara lite protester! Första träningen där jag känner att det börjar gå lite åt rätt håll faktiskt, annars tycker jag att det varit ganska bedrövligt faktiskt. Hon har verkligen inte varit nöjd med utebliven gotte och boll. Men det har ju inte funkat att ge henne det heller, då skriker hon ju i högan sky för det istället, att hon inte får det när hon vill. Ska träna med Sussi ikväll  så då är hon väl på tå igen.

Ska på återbesök till Sandra På Fysiocanis på måndag för att se hur hon känns. Jag fick bara en akuttid sist och ett kortare besök så nu blir det en större genomgång. Lilla tant Poppy!

Vi hittar massor med kantareller. Finns hur mycket som helst faktiskt. En del är ju lite små, men de får ju vara kvar. Går inte att gå en promenad knappt utan att vi hittar kantareller! Men fy vad tråkigt det är att rensa... en bra talbok underlättar. Just nu är det Stefan Ahnhem som gäller. Precis börjat på sista boken, "18 grader minus" tror jag den heter. Bra och spännande. Det finns ju bra sommarpratare åxå. Toppen å ha till o från jobbet på cykeln! Idag lyssnade jag på Lyssnarnas sommarvärd, Tommy Ivarsson, otroligt gripande om hur han berättar om sin son som avled, bara 15 år ung i väntan på nya lungor... Så mycket kärlek i den berättelsen! 

Poppys egen grävda grop! 😉😊

Nej, Dax å svida om å dra till JBK! 

Tjo!

Nedräkning...

Jösses vad jag räknar nu! Bara fem (5) arbetsdagar kvar nu… Som jag längtar! Jag trivs i o för sig bra med att jobba på sommaren. Jag har ju ett fritt arbete men med mycket ansvar och min dag kan vara väldigt varierande. Det är ju lite annorlunda på sommaren, inte så mycket möten och sådant, lite mer oväntade saker händer och man träffar en hel del nya människor i och med att hälften av den ordinarie styrkan är på semester. Men att vara ledig är gött det med…

Har i övrigt haft en skön vecka. Cyklar till och från jobbet nu i princip varje dag med min elcykel. Det fungerar kanon. Det tar ca 35 minuter och det är knappt 17 km enkel resa. Jag har i princip cykelväg hela vägen och det är jag tacksam för. Hyfsat backigt är det också. Jag cyklar över Trånghalla så det blir upp på vägen ut från Bankeryd, rullar ner mot Strandängen/Vilhemsro, längs Vättern ända bort till badstranden och sen upp genom Rosenlund och över till Ekhagen. Ständigt en talbok i örat eller en sommarpratare. Telefon blir det en del också. Går bra att prata om jag min ”buff” om halsen så försvinner vindbruset. Att åka bil tar ca 20 min eller mer (alltid mer på hemvägen för då är det kö…). Så tidsmässigt är det inte så stor skillnad. Men sen har jag ju hunden när jag kommer hem och hon kräver ju sitt. Så cyklingen får inte bli för mycket motion och fys egentligen för jag vill ju träna när jag kommer hem… Igår stack jag ut och gick/sprang. Jag får oftast ont när jag springer, baksida lår eller på utsidan. Det varierar lite, men jag försöker hitta en teknik som håller. Springer låååångsamt och med mjuk isättning. Varför kan jag inte lika gärna gå då? Dels blir jag trött i ryggen av det sen blir jag ganska trött på det faktiskt. Så jag vill kunna jogga! Hur svårt kan det vara liksom?! Men uppför går bäst, konstigt nog. Så igår gick jag hemifrån och gick de två först km, sen sprang jag en låååång uppförsbacke med något enstaka stopp, sen kunde jag jogga hemåt lite försiktigt. Avslutningsvis lite yoga hemma annars blir jag så himla stel efteråt.

Poppy i lerinpackning... 

Lilla Poppan fick lite lydnad i trädgården efteråt. Hon har ju såna bryt på krypet eftersom hon inte får godisar där längre, men igår ropade jag bara in henne när hon gick och strosade på tomten, lade ner henne kommenderade kryp och då hann hon nog inte varva upp så det gick mycket bra o hon var helt tyst! I förrgår var jag dock ute och lade ett riktigt knixigt spår och sen åkte jag till klubben och jag var helt själv på planen. Jobbade med ff, läggande och kryp. Då var hon inte riktigt överens med mig och hur vi skulle göra detta. Krånglade och tjöt om vartannat i ff-starterna och halterna, så även i krypet. I själva fria följet så går hon riktigt bra faktiskt. Hon testar mig lite att hon inte vill sätta sig i halten alltid, men efter någon påminnelse så köper hon det.

I tisdags red jag och det var trevligt. Longerade unghästen Totelina och hon sköter sig bara bättre och bättre. Ska se om jag hinner upp en sväng i helgen igen. Har lite andra agendor i helgen också. Vi är bortbjudna lördag kväll, måste åka in till stan i morgon fm och ska passa på att yoga på Sana Yogacenter och sen är det kalas söndag kväll. Ikväll ska vi åka och plocka kantareller och hjortron (om inte någon har snott dem redan…) Älskar att plocka hjortron! Det är lite exotiskt nästan! Kantareller finns hur mycket som helst. Det tråkiga är rensningen bara… Nej nu får vi nog dra till skogs! Ha en toppenhelg!

Tjo!

H

Long time...

Ja ett inlägg i halvåret är ju mer än ingenting alls! 😊 Våren har varit intensiv på både jobb- och fritidssidan. Har kört rätt mycket agility med Poppy, men sedan någon månad tillbaka så har vi "återupptäckt" lydnad-bruks igen... Gick en kurs för Monika Henriksson som har Rapports kennel och hon gav mig en mycket bra förklaring till Poppys "beteende" som jag har haft så svårt att hantera genom åren. Vi träffades på fredag kvällen och vi berättade alla om våra hundar och vad vi behövde arbeta med. När jag kom på lördagen så sa Monika att hon hade varit tvungen att kolla stammen på Poppy och såg då att hon var efter "Mike von blablabla" (jag kommer inte ihåg vad Poppys pappa heter mer än Mike...) Hon hade själv haft två kullar efter Mike och det som var väldigt slående för dessa var att - rackarns vad de tigger! Och det är ju precis det Poppy gör. Får hon inte sin belöning - ganska omgående då i lydnaden framförallt - då skriker hon i högan sky eller så försöker hon göra något annat... Därför har det ju varit så svårt med att t ex göra en kedja med flera moment, hon liksom ökar ju bara i frustration och då är hon inte tyst. Då börjar man om med detaljer och förstärker och sen plockar man ihop och då skriker hon i frustration igen. Så det jag fick göra på framförallt lördagen, det var hantering och "klappbelöna". Gissa om jag hade en vovve som var ganska irriterad.

Jag fick börja med att bara hålla henne intill mina ben och se om hon sökte kontakt, men det gjorde hon ju inte precis, men då fick jag backa ifrån ett steg så jag fick blickkontakt och då kunde jag förstärka det genom en klappbelöning och att vi förflyttade oss. Senare körde vi lite ff, fast egentligen att vi bara ställde upp och hon satt bredvid mig och jag höll hennes huvud lätt mot mitt ben. Nu står vi här. Tillsammans. Å jösses vad synpunkter hon hade och har på det! Men som Monika säger - jag har köpt henne och jag kan bestämma om jag vill klappa på min lille vovve... Hon skriker, försöker lägga sig, försöker gnaga på mig och på alla sätt åma sig iväg. När hon slappnar av lite, då går vi ett fritt följ och peppar peppar, det går bättre och bättre. När jag är nöjd så klappar jag och berömmer. Enstaka gång får hon en godisbelöning. Men nu sist jag körde så fick hon ingen godisbelöning alls, bara klapp för jag tyckte att hon eskalerade i frustration efter den lilla torra godispyllan. Men sen körde jag igår hemma och då var hon plötsligt helt tyst och jag behövde inte hålla henne emot mig över huvud taget utan hon bara gick! Jag tror ju lite att det bara var en engångsförteelse, men vi får se. Krypet är väl det som har varit det värsta. Hon kan krypa mycket fint, men hon har bestämt sig att finns det ingen gotte framme - då finns det heller inget kryp. Jösses vad vi fick hålla på med det där himla krypet innan hon kunde tänka sig att krypa något steg och inte resa sig och gå framåt i låg form samtidigt som hon nästan ylar av ilska! Men igår kunde jag lägga ner henne, låta henne ligga en liten stund och sen gå fram och säga kryp och hon kröp. Hon muttrade en del men hon kröp. Vi får se vad det här landar. Jag har kört en del spår i alla fall och det gör hon finfint.

Så näpen så men hon vill egentligen bara ha husses glassbåt...

Idag ska jag till stallet och rida med en tjej. Hjälper en kompis som är sjuk med hennes hästar. Brukar inte rida utan fokuserar på en 2-åring som hade hamnat lite snett i livet som vi inte vågade gå in till i boxen knappt. Nu är hon hur fin som helst! Helt otroligt vilken skillnad lite kärlek och förtroende kan göra! Hon har varit bortlämnad i ett annat stall och det var ingen bra miljö för henne där och så blev hon skadad när hon kom hem och behövde sys och behandlas vilket inte förbättrade hennes förtroende precis... Men det hände innan jag började vara där. Nu kan jag longera henne, pyssla med henne hur som helst i boxen, hade träns på henne för första gången i förrgår och hon är framförallt vänligt inställd och glad. Innan så möttes man med öronen tätt bakåt och en ilsket stampande häst som markerade tydligt att - kom inte hit! Det är riktigt roligt faktiskt! Men hon har en 7-åring som behöver ridas för försäljning så det ska det bli idag. Jag ska rida kompisens häst och hon tar 7-åringen.

Totelinas premiär med träns på sig!

Jag har 8 arbetspass kvar innan jag går på SEMESTER! Det ska bli väldigt skönt faktiskt. Sambon håller på å sliter med ett nytt staket här hemma. Ska bli kanon att få det färdigt så vi kan ha Poppy lite lös här hemma utan att ha henne helt under uppsikt.

Tjo!
H