måndag 11 augusti 2014

Vardag igen...

Ja livet går vidare. Funderade igår o idag på morgonen vad mannen som avled hade för anhöriga. Läste lite artiklar på nätet om olyckan. Han var född -85 och var från Skåne. vaggeryd.nu skrev att det inte var några vittnen, men jag kände ju lite att jo, det var det ju! Han som kom först från räddningstjänsten, han ville ju bara att vi skulle åka/gå/cykla därifrån o tog ju inga uppgifter. Inte polisen jag åkte fram till heller o jag berättade ju för båda att jag var i skogen när det hände. 

Jag pratade med Anders, läkaren på jobbet, berättade vad som hänt och han blev väldigt förvånad att de inte tog några uppgifter. Jag känner väl framförallt för anhörigas skull. Det stod att hans anhöriga var underrättade på söndag eftermiddag, så anhöriga hade han ju. Jag hade nog velat veta hur det gick till om jag var anhörig, som i det här fallet att han körde väldigt fort o det som hör till. Hur han låg o att min bedömning var att han inte levde när jag kom fram till honom osv. Anders tyckte i alla fall att jag skulle ringa polisen om jag kände att jag orkade, o det är gör jag ju, inga problem så. Fick tag i nån i Jönköping som skulle lämna mitt namn o tel nr till utredaren som satt i Värnamo. Han ringde upp sen. Jag satt i bilen på väg från Gränna, dvs dålig mottagning så vi bestämde att vi skulle höras imon istället från en fast linje. Ska tillägga att både polisen i Jönköping o han i Värnamo var väldigt tydliga med att det var "jätte, jätte, jätte viktigt o värdefullt att jag hörde av mig"...  Men lite konstigt var det allt. 

Nu  blir det hopp i säng här. Ska cykla imon tänkte jag. Var vansinnigt trött i em när jag kom hem här, slumrade en stund i fåtöljen efter att ha gått en långsväng med Poppan. Men imon blir det upp tidigt igen. Slutar tidigt å andra sidan, 14,30 vilket alltid är skönt, de dagar det går att gå hem så tidigt ska jag väl tillägga. 

Tog en bild på håll från olyckan...


Det var lite folk där! Nog om det. 

Natti!