Poppy hade precis tagit en pinne å hon blev jätteskärrad. Jag slet fram bollen o kopplade loss henne å försökte att inte göra så stor affär av det. Ungefär samtidigt kom jag på att jag är ju sjuksköterska o det kan ju va nån som skadat sig!? Jag tänkte liksom inte den tanken först alls! Det var så osannolikt att en bil skulle köra av vägen där, jag var helt inne på att en lastbil hade vält i diket. Jag konstaterade att jag hade nära till bilen så jag tog mig dit, in med Poppan så åkte vi iväg. Jag var nog på plats ca 5 min efter det hänt o det stod redan ett par som kom med Mc o en gubbe på cykel. Ingen hade ringt 112.
Bilen var helt demolerad o stod inne i skogen, men det syntes inte till någon förare. Rutan i förardörren var krossad. Det syntes bromsspår ute på vägen o massor med jord, grus o glassplitter. Bilen måste ha snurrat några varv å det var nog det jag såg mellan träden. Jag ringde 112 (det tog en stund innan jag kom fram kan jag säga) å berättade att det var en bilolycka men vi ser ingen förare. Under tiden så kom det ytterligare ett par personer, bl a en kvinna som hade gått på cykelvägen då bilen hade kört om henne ute på vägen i en väldig fart. Plötsligt sa Mc-killen att han hittat honom. Jag langade över telefonen till kvinnan som hade gått för jag väntade på att bli kopplad till ambulansen. Jag sa att jag var sjuksköterska så jag gick fram till mannen. Han låg in under en gran, ganska mycket på vänster sidan o armarna utsträckta framför sig. Han var väldigt blodig på nedre delen av huvudet o jag kände ingen puls på halsen. Han hade ganska mycket blod i munnen å det bubblade inte som det skulle gjort om han andades. Jag såg kroppsvävnad som låg under honom o vid sidan av kinden. Jag valde att inte lägga honom på rygg o undersöka mer... Jag kom tydligt åt halspulsådern o det var verkligen ingen puls. Huvudet låg framåt i en onaturlig vinkel. Byxorna hade kasat av honom nästan helt. Jag lade honom lite till rätta, kände etiskt rätt att göra så, la hans skor som låg i riset under hans huvudet, drog av mysbyxorna från benet där de fortfarande satt på o la över honom istället. Efter en stund så kom en kille från räddningstjänsten. Jag sa att min bedömning var att han var avliden o han konstaterade väl det åxå på lite håll å sen tyckte han att vi skulle åka så det gjorde vi. Kändes lite konstigt faktiskt. På nåt sätt undrar man ju, vem var han? Han måste varit drogpåverkad, man kör inte så fort annars. Det var en kraftig kurva innan. Men det är ju bara å släppa o åka. Jag åkte faktiskt tillbaka till spåret o gick in där i skogen igen för att se att inte Poppy skulle vara påverkad å det var hon inte.
Nu efteråt kommer alla "tänk om" funderingarna. Jag körde på den vägen 20 min innan. Jag gick 10-20 m från där han låg bara 5-10 min innan. Det var ju ingen fara för att jag å Poppy skulle fått bilen över oss, men tänk vad rädd hon hade blivit!!! Å jag med. Mc-föraren med passagerare, cyklisten å hon som gick, tänk om de hade kommit vid den platsen bara några minuter senare!!! Livet är skört är väl summan av den kardemumman o det kvittar ju hur duktig å skötsam man är t ex i trafiken om inte alla andra är det...
Jag förutsätter att han måste varit drogpåverkad o det gör mig faktiskt förbannad. Det är nog det som gör att jag inte är ledsen. Tänk vad många såna olyckor som faktiskt händer i onödan, på ett ögonblick. Fy tusan. Jag är glad att det inte hände mer, varken med mej eller nån annan.
Till slut så kom ju hela gänget o två ambulanser o hundar o hej å hå. Jag åkte dit o sa att jag hade gått precis innanför i skogen (ifall de letade efter nån passagare...) ifall hundarna skulle spåra på mitt spår, men han verkade måttligt intresserad av att veta det. De blir väl luttrade kanske. Jag hoppas verkligen inte jag blir det i mitt jobb, då är det dags o sluta.
Ja, ja. Getingsticket då da... Jo, igår var jag o Lisette å spårade hemma hos mej. Jag hade lagt ett spår åt henne o ett åt Poppan. Poppy hade gått Sussis elitspår i fredagskväll o hon gick så himla bra! Upptag o hela kittet o alla pinnar o spets. Jättekul. Sen var hon rätt lugn på kvällen. Nu hade jag lagt ett långt spår till, kanske 1000 m o hon spårade skitbra igen - men - vid 3;e eller 4; apporten så kände jag nåt som stack till på armbågen. "En geting!" sa Lisette samtidigt som jag smackade till den. "Getingar!" sa Lisette igen å då sprang ja. Då kände jag att det stack till på ankeln åxå, då sprang jag ännu fortare, samtidigt som jag belönade Poppy för pinnen - puh! Tusan vad ont det gjorde! Men det var bara å bita ihop. Blev nog lite rädd med... har inte blivit getingstungen sen jag var kanske 12 år eller nåt. Visste ju liksom inte riktigt om jag var allergisk eller inte. Kompisen Maria höll ju på att dö av ett getingstick å fick åka ambulanshelikopter till Uppsala akademiska. Tack o lov hade nån en adrenalinspruta, annars hade hon inte klarat sig. Men nu vet jag ju i alla fall att jag inte är allergisk mot getingstick! Poppan var cool o fixade spår o apporter galant trots en lite stimmig matte... Men en flygande bil som landade blev lite för svårt...
Har kört lydnad på morgonen innan idag plus upplet. Hon har lite svårt att ta metallföremål, kanske för att jag nästan aldrig kör på metall... ;-/ Får jobba lite på det.
Veckan i övrigt har varit ganska lugn.Var hos Jessica Mann i onsdags o det var faktiskt jättebra! Hon kör ganska likt Siv Svendsen å det passar mej ypperligt. Vi jobbade egentligen bara med att lägga Poppy "rätt" i sinnesstämning o inget med momenten. Hon är ju väldigt duktig på detaljerna. Det är helheten som är svår att få ihop eftersom hon laddar på då. Vi ska återkomma dit. Poppy känns i övrigt rätt ok nu, inte så där het o pipig. Hoppas att det håller sig så nu i o med steriliseringen.
Nu i veckan blir det jobb igen förstås. Tror jag kan vara lite ledig på onsdag o åka upp till en kompis i Linköping som precis flyttat dit. Får se hur mycket det är på jobbet.
Nu ska jag göra äppelkaka, får lite kompisar på besök här om en stund. Det är lite märkligt det här, hur livet går vidare trots att det liksom tar slut för andra...
Var rädda om varandra i lev i nuet! Klyschor men det stämmer faktiskt...
H
