söndag 26 april 2015

Så frustrerande....

Ja helgen har varit tävlingsrik, men inte så framgångsrik om man säger så. Rally igår i Forserum o högre klass spår idag i Jönköping var målet. Syftet med att jag kör rally med henne är att hon ska få vara i stökig miljö, dvs andra hundar, folk, ringar osv. Jag tycker att just miljödelen går riktigt bra. Hon sköter sig på så vis att jag kan träna o värma upp bredvid hundar o annat folk. Sen tänkte jag ju att rally är en gren som kan vara rolig för henne eftersom det är många små moment på väldigt kort tid o jag kan hjälpa henne för att det ska bli rätt (hon blir ju så frustrerad om det blir fel). Men det som faktiskt rallylydnaden kräver är ju uthållighet o det har hon minus 0. Finns det inte en tydlig förstärkning, då ser hon ingen mening med att jobba. Så är det bara. Kommer liksom inte i från det trots alla tävlingsträningar osv som vi kör o har kört. Det blir bara ett himla tjatande, sitt, sitt, sitt, kom, här, häråt, osv. Hon följer mej inte alls. Det såg väl inte så katastrofalt ut (Lisette filmade sista klassen, men det kändes hur bedrövligt som helst. Jag är verkligen inte van att föra fram en hund på det viset. Har ju kört upp flera hundar till elit, både lydnad och bruks o varit o nosat på SM-nivå, skulle väl varit där om inte Inja pajade ryggen, men så är det. Men det här är bara så tråkigt. Jag vill ju tävla för att det är kul! Det är min hobby! Men det här är så lång ifrån roligt som det bara finns. Jag är bra på att föra fram en hund i en tävlingssituation, jag är fokuserad, har en plan, koncentrerad, inte alls nervös enbart laddad, men det hjälper liksom inte här. Hon är inte med mej. Hon måste ha koll på omgivningen å då kan hon inte koncentrera sig på vad vi ska göra tillsammans samtidigt. Vi fick 66 poäng i första klassen o jag tror det var 74 i den andra, dvs ett godkänt resultat, men det liksom kvittar. Om inte den positiva känslan finns där så har poängen ingen betydelse. 

Idag var det då spår. Upp i ottan igen o till Jönköpings BK. Fick startnr 19 vilket var näst sist å det blev en del väntan innan det var vår tur, påsläpp kl 9,50. Hon "rullade iväg" lite själv på upptagen, jag tänkte först ta tillbaka henne innan rutan, men då vet jag att hon kan bli väldigt frustrerad så hon fick rinna vidare. Var lite tveksam först  men gick sen ut, kände av o valde sen bakspår. Men så är det ibland, inga problem egentligen. Jag vände henne å sen spårade vi. Spåret var väldigt fint o hon höll sig fint i kärnan, det syntes delvis var spårläggarn gått. Hon plockade apporter, markerade tydligt på ett ställe o vi letade båda två, men sen fick jag mana på henne att spåra vidare o släppa den pinnen. Ville inte att hon skulle fastna där. Fick 6 + slut. En pinne bort alltså. Kändes jättebra! Hon är ju kanonduktig där. 

Sen fick hon bada, hon blir ju rätt varm i sin tjocka päls. Vi pausade en stund o sen åkte mot klubben. Lydnaden pågick så jag hann bara rasta o värma upp lite, sen var det vår tur. Hade hunnit köra några små detaljer innan jag gick in, precis som jag planerat. Men när vi går in på plan så märker jag hur hon liksom sjunker ihop i energi, ser sig omkring, märkbart störd av de som står där. Startar fria följet o hon har inte fokus på mej. Håller sig vid sidan, men ingen kontakt. Får ge flera extra kommandon vid halter o vid vinklar. Men kände väl ändå att hon kanske kommer igen när hon har kollat av situationen. Inkallning, bra fart men vägrar stanna. Ett kraftigt dubbelkommando o TL som kommenderar kalla in bara nån sekund efter att hon kommenderat att jag skulle stanna hunden blir betyg 0. Så som vi har tränat på inkallning o ställande! Helt makalöst att hon inte liksom kan köpa det. Ingen belöning tillgänglig - då stannar hon inte. 

Framåtsändande. Ofokuserad innan, men lite håll i halsbandet så fick jag henne lite på tårna. Skickade iväg o hon viker efter några meter av mot en väska som låg vid sidan av. Ett nej-kommando av mej o hon väljer att fortsätta, men med jättesegt tempo o stannar dessutom till vid gruppen o nosar på en av figuranterna. Vid tävlingsledarens kommendering har hon redan stannat o väntar på inkallningen. I helt om så nosar hon o grejar lite. Skickar iväg henne igen å då går hon väl hyfsat. 

Kryp. Helt bedrövligt. Hon ljudade direkt o jag konstaterar att hon kommer inte krypa så då hjälpte jag henne med handen. Domaren kommer fram o frågar om jag gav godis. Skämtar han liksom. Herregud. Det är ju liksom inte första gången jag tävlar...

Skall. Skötte hon fint, hes som vanligt, men ljudar. 


Tung apporten. Den är bara för tung. Hon vägrar bära den på vanligt kommando, jag får henne dock att bära den ända in med mycket tjat o glada tillrop. 


Hopp var fint. Det stod en korg med apporter o annat bredvid, men en åthutning innan av mej fick henne att välja bort det faktiskt o det var väl det som var positivt idag på lydnaden. Jag var positiv under hela programmet, värderade inte det som hände så mycket just då faktiskt, precis enligt min plan, ett moment i taget, men efteråt kände jag mig otroligt ledsen o frustrerad. Hur kan jag välja att utsätta mig för det här!? Det är inte på något sätt kul faktiskt. Det är väl en sak om det är första hunden man kör, men för min del är det verkligen inte det. Det känns som det kvittar hur jag gör liksom. Å en annan sak som är otroligt frustrerande är att de personer som tittar på inte förstår o inser vilken resa det har varit med den här hunden! Att vi verkligen har tränat, vi har tränat detaljer, störningar, länkningar, osv, osv, men det syns ju inte på något sätt! Jag blir galen på det. Jag skiter väl egentligen i publiken osv, om jag hade brytt mej om vad de tycker så hade jag ju varit väldigt nervös när jag går in med en så pass svår hund o en lydnad som hänger på en sytråd. Men det är så frustrerande o inte kunna få fram det hon egentligen kan å att det inte blir ett bra samarbete!

Nej jag får verkligen ta mej en funderar på detta. Skulle väl egentligen vilja ha en hund till, men det funkar inte nu, inte så länge jag jobbar i Eksjö åxå. Å jag vet ju det att om jag skaffar en annan hund så kommer Poppy bli väldigt frustrerad. Det räcker ju att jag tittar åt en annan hund idag så blir hon ju helt galen. Svartsjuk som värsta monstret. Å hon klarar ju inte att se en annan hund köra på plan, då goes she bananas. Ja jag får grunna på detta. 

Ja efter lydnaden så åkte jag hem. Orkade inte med att vara kvar, ledsen o frustrerad, behövde vara i fred. Orkar inte förklara för alla o envar vad som hände på lydnaden å få en massa välmenande tips, jättesnällt i vissa situationer, men just då pallade jag inte det. Sussi o Lisette vet ju vilken typ av hund det är, å dessutom allt vi testat, men det vet ju inte andra. Siv kursen var verkligen fantastiskt bra, men vi är så långt ifrån att sätta det på plats just nu så det känns oöverstigligt. Ja jag får grunna på det här lite helt enkelt. Jag älskar den här hunden, men vi har liksom inte samma mål med tillvaron alltid. 

Jag hade i alla fall en trevlig kväll igår. Träffade gamla goa kompisar från förr. Carro, Anna o Maria. Carro ska gifta sig så det var istället för Möhippa. Vi har liksom kommit förbi det stadiet... vi träffades hos Anna innan o sen käkade vi på Anna-Gretas. Jag var hemma vid 00,30 så det var inga pigga ben i morse kan jag säga, men va tusan. Får väl kalla det informationsinhämtning idag. Ikväll så är det date med vingänget. Vi ska ses i stan hos en av vännerna o vi har beställt "närtransport" hem vid 21,30. Hoppas inte det kommer värsta färdtjänstbussen bara... vi ska hoppa på vid Hovrättstorget. Vi ska ses vid 17. Det blir lugnt, alla ska jobba imon o vi är många som delar på flaskorna. 

Imon är det Eksjö o Jönköping på em, på tisdag likaså. Har lite föreläsningar på G som jag måste förbereda o jag har suttit nu en stund. Har inte hunnit med på arbetstid. Skriver upp tiden. Är förbi gratisarbete... Vi har tävlingsträning på kvällen. Känns ju sådär, men det är väl bara o bita ihop o åka dit. Får väl skapa nån slags plan. Dags o jobba lite till. 

Tjo!
H