Pappa opereras idag å jag ringde precis till IVA på Sahlgrenska. Han kopplades ur hjärt-lungmaskinen kl 17.45. Nu är kl 19.30. Operationen brukar ta 3-4 timmar å han kördes in kl 14. Känns lång tid nu faktiskt! Gör mig så ont i mitt eget bröstet att veta att han legat med hela bröstkorgen uppskuren å vilken jobbig tid både han å min kompis har framför sig! Det värker i hela mig å veta det... Usch!
Känns konstigt att sitta på hotell i Stockholm när jag vet hur jobbigt de har det... Men vad kan man göra!? Pappa sa att läkaren skulle ringa mej efter op, men det tror jag inte en sekund på... Läkaren skulle ringa min kompis make efter op. Det var ganska avgörande hur det faktiskt såg ut med prognos å så. Ringde han!? Nej, inte alls. Denna sjukvård. Man måste vara frisk för att va sjuk å man måste absolut ha någon som kan vård i sin omgivning för att allt ska gå rätt till! Helt sjukt...
Nu ringde faktiskt operatören. Allt har gått bra. Lite småstrul med blödning från aorta, men det skulle vara okej nu. Han har en morfinpump men den täcker ju inte all smärta. Han är inte vaken än men jag skulle ringa senare till IVA få status.
Usch, tuff tid framöver! Skönt att jag har älskad sambo å vovve hemma! De ger mig styrka.
